Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vänner blir delar av än själv som man tillslut inte klarar sig utan. Det är underbart och smärtsamt.


Jag slutar aldrig sakna dig, kompis

när milen breder ut sig mellan oss
står mitt hjärta i ett knähögt hav
simmar och plaskar för att rädda sig undan
vattnet
smärtan
ensamheten
som infinner sig
när du inte finns i närheten

du är osynlig nu
fastän ständigt här bredvid
närvarande
som om du har blivit
en del av mig
och jag önskar att det är så

nu har jag bara minnena
tankarna
och känslorna kvar
och så ditt fotografi
som jag bär med mig
vart jag än går
i innerfickan på jackan
närmast hjärtat
ditt fotografi
som jag ställer på mitt nattduksbord
i mitt kalla New York hotellrum

när jag hör bilarna rusa förbi
ser skuggspel
leka över väggarna
när ensamheten trycker samman mina lungor
står du där bredvid
ler
skrattar
tindrar med ögonen

och det känns lite lättare
att somna om
och vakna upp
inte riktigt ensam




Fri vers av Cecilia H
Läst 447 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-06-26 19:29



Bookmark and Share


  aol VIP
så fin från hjärtat poesi
2007-09-05

  hallonbåt
Åh så fin!
Första stycket fångar mig på en gång.
Hela texten talar om äkta och djup vänskap när den är som allra störst.
Mycket bra.
Vem din vän än är så håll fast!
Ni har hittat något alldeles unikt precis som den här dikten!
kramar
2006-07-23
  > Nästa text
< Föregående

Cecilia H
Cecilia H