kantareller och lingon och blåbärsris
var vi inte på sjön så var vi i skogen
när jag var barn
på vintrarna grillade vi korv i någon glänta
på våren gjorde pappa visselpipor av sälg
på hösten var vi mycket i skogen
pappa klev runt som en älg och försvann
mamma plockade bär
mig satte hon på en sten eller stubbe
sen bröt hon av ett fullproppat blåbärsris till mig
som tog ett tag att rensa från de goda bären
mamma hade ingen orienteringsförmåga
så hon höll sig på ett begränsat område
pappa däremot kunde vara borta i timmar
han återvände alltid med korgen full
av de gula läckra kantarellerna
vi fikade i skogen
alltid hemkokt saft till mig och mammas kanelbullar
vi kunde vara ute hela dagen i skogen
vi hade ingen bil
varken mor eller far har haft körkort
vi åkte moped
jag satt bak hos pappa
den barnstolen skulle aldrig bli godkänd idag
det är en stor ynnest att ha få njuta
av allt som skogen ger
av frisk luft och djur och naturupplevelser
att ha fått lära mig att vara rädd om naturen
att ha fått sett älg och rådjur på nära håll
att inte vara rädd för ormar
det sista är pappas förtjänst
smörstekta kantareller slår det mesta
än idag