den söta doften slingrade sig runt konungens näsa, då han grep det blankpolerade handtaget. just då insåg han något ovanligt väntade bakom den rödmålade dörren, som med ett lätt knarrande gick upp. och därinne fann han det unika habegäret vaknade, oavsett vad det kostade en tunna guld eller ett uns. dörren till sagornas värld var därinne, där var väggarna målade i milda ljusa toner. i taket hängde stjärnor utan tråd och det doftade sommar. doften påminde om barndomens ambrosia eller myrra. kameler vandrade i öknen och Betlehems stjärna lyste över de fernissade breda träplankorna. solen lyste mellan alla koppar och fat, som trängdes bland hyllorna. på golvet låg djuren bredvid varandra hunden katten räven och vargen, som talade människospråk, liksom vi alla borde. konungens ögon började glänsa och iverns rodnad täckte kinderna då han upptäckte på disken längst inne i affären pärlan, som låg i sitt skal. ljuset skimrade andades bland skalen. då han närmade sig skalet, slöt sig läpparna skyddande om den lysande pärlan. han såg då magin, drog åt sig handen och betraktade fundersamt skalet, som dolde skatten.
till sist knackade han irriterat på skalet, men insåg att det behövdes en masterplan, för att så spår i själen hos pärlan och tillsammans med sina vasaller skapades sagor och slott, nättrådar för att skapa om världen för den lilla pärlan. konungen som även var en mästerspindel bredde sakta ut ett nät omkring skalet. och en ohelig allians skapades med olika syften, inte ens religionen glömdes bort.
den lilla pärlan låg trygg i sitt skal och drömde om prinsen hon tidigare mött. hon sörjde så tårarna fyllde skalet och dörren slogs upp och hon andades för att inte drunkna. hon reste sig upp och mästerspindeln började sy med trådar genom själen så hon inte skulle falla isär och berättade historier om sitt förflutna. hon lyssnade med gråt i sitt trasiga hjärta, men tänkte bara på prinsen hon mött och märkte inte hon blivit spindelbens marionett, en docka att leka med, då driften att kontrollera och dominera, drapera i olika klädedräkt allt eftersom hans fantasi. hjärntvätt fungerade inte, ingenting kändes rätt och pärlan blev rädd för att göra fel med alla hårt sydda trådar och kunde knappt inte röra sig längre. han stack sin nål i henne och skylde drömmarna med sina fantasier om allt som format hans liv så hon kände sig till slut näst intill kvävd , värdelös som en trasdocka med sömmar som ibland sprack.
till slut slog blev hon så ursinnig och trött att hon slog sig fri kastade av sig bojorna, tankarna på prinsen som manipulatören trampade skoningslöst med klacken fick henne att bli fullkomligt rasande, vrålade mot skyn... ned med monstret som förgiftar miljön, despoten som inte tillåter människor leva det liv som är deras !