Jag har en hamster, mjuk och fin som heter Hubbe.
Det är en trevlig och finurlig liten gubbe.
Att jag har honom till sällskap är tur.
Jag hamstrar som han, fast på sällskapsdjur.

Så därför har jag också kaninen Karess.
Hon är skön att smeka när jag känner mig less.
Om tårarna droppar är hon ändå varm.
Hon sitter och kurrar så skönt på min arm.

Lilla Pipilina hon är min undulat.
En verkligt genombussig blå och fin kamrat.
Hon sjunger skickligt, är en riktig kvitteraktör.
Jag blir nästan glad när jag hennes sånger hör.

Katten Klösis är så nöjd att äta mina rester.
Det blir en hel del och för honom är det godisfester.
Sån tur att han har bra aptit för magen min är paj.
Så fort jag tar en tugga måste jag sen ropa: Aj!

Men bästa vännen är min hund, den käre Hamilton.
För mig betingar han ett värde på minst en miljon.
Han morrar när det kommer nån och raggen på hans rygg
den reser sig till mitt försvar, då känner jag mig trygg.

En gång så hade jag ett barn, det var en liten son.
Men nu för tiden bor han alltför långt bort härifrån.
Han var så väldigt liten, så mjuk och rar och fin.
Han lekte ensam i sin säng med en förnöjsam min.

Och när han sen satt på min arm och var så mätt och nöjd
jag kände hjärtat mitt slog dubbelslag av kärleksfröjd.
Men när han sedan skrek var det som solen gick i moln.
Du, Hamilton, håll vakt ett tag, för nu jag inte tål´n!

Och trofast Hamilton han gör ju mest som matte sagt
så han satt tåligt där vid pojkens spjälsäng och höll vakt.
Och dom fick slänga på en filt och sätta munkorg på´n
för att få tag på grabben och få hunden därifrån.

Dom sa att han for illa, pojken, det vet inte jag
för jag har gjort så gott jag kan. Mat fick han varje dag.
Och kärlek – ja, det vet jag att jag har i övermått
så att det borde räckt åt lille parveln som jag fått.

Dom sa att den här pojken min han måste få en chans
till känslomässig kompetens och lek och stimulans.
Och vad det där betyder har jag aldrig frågat om.
Det är ett språk i deras värld, en värld som tillhör dom.

Och själv har jag ett eget språk som mina djur förstår.
Och tro mig eller ej, jag svar på mina frågor får.
Så samtal jag med Hubbe, Karess och med Klösis för
och somnar sen hos Hamilton till Pipilinas kör.