Resan hit gick smidigt, men passkontrollanten log inte. Det är skönt att inte förstå språket, vardagliga förtretligheter försvinner i ett brus av rullande resväskor och annonseringar av diverse information. Transferbussen åkte genom en slätt med kraftledningsstolpar och när vi lämnat Pusjkin passerar vi ett storkbo.

Inne på ett kafé där damerna beställer en flaska vin åt gången där genom bruset tränger några ord jag förstår och musiken försvinner in i taket. I telegrafkafét en vägg med uppslagna böcker som blommor. Där en dag skriver jag ett brev till dig. Ensamheten blir tydlig så jag tar upp Katja Gordons dikter och läser långsamt. ”Osen”- Höst och bilden av en promenad till stadsbiblioteket passerar flyktigt, men jag fångar den.

Kaffet som kommer väcker mig.