Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt dagis




På mitt dagis finns många leksaker. Men det heter inte dagis, det heter förskola. De flesta leksakerna är trasiga. Vissa funkar med fröknarna har tagit ur batteriet bara för de låter så förskräckligt. Det finns dockor så det räcker åt alla i dockis. Men man ska inte säga dockis utan hemrummet. Därinne finns smutsdockan, den skalliga dockan, pojkdockan och Bratzdockan. Bratzdockan har inga fötter men den är den finaste. Det finns också många bilar utan däck. Dockorna kan inte åka i bilarna för de får inte plats, men det är faktiskt inte bara ett dockrum så bilarna ska ändå vara där.

Ibland leker vi ute på gården. Där finns det en sandlåda, en rutschkana och några gungor. Bakom gungorna bor sniglarna. Ibland får man leka med dem när inte de vuxna ser. Det kan faktiskt göra ont på sniglarna om man håller för hårt i dem. Man får inte ta av snigelhuset. Tänk om någon tog av din rygg! Och inne i snigelhuset finns faktiskt ingen säng.

Det är måndagar och torsdagar och årstider på dagis. Det finns en almanacka så att man kan se. Vissa barn har sitt namn i almanackan om de inte heter Zaid eller Zoran eller Pamela. Vi sitter alltid på golvet när vi tittar i almanackan. Det är lite kallt men inte så farligt. Ibland kommer Kim och hälsar på. Kim är en tygdocka. Vi ska fråga den vad den tycker om att göra och då säger den att den tycker både om att spela fotboll och leka med Barbie. Den ser konstig ut med rosa klänning och pojkhår. Jag vet att det inte är Kim som pratar utan fröken Lena. Hon håller sin hand inne i Kims mage och rör på munnen. Jag tycker att Kim är ful och jag tycker inte om att spela fotboll eller leka med Barbie. Mest tycker jag om sniglar eller kanske att leka med leran när den inte är torr.

Leran gör fröken av salt och mjöl och vatten. Sen så har man i något jättegiftigt som är inlåst i skåpet i köket. Leran är mjuk och varm den första dagen. Min fröken Anna gör den för Lena säger att det är dumt att slösa så på mjölet när vissa inte ens har bröd. Jag bygger hundvalpar och lagar mat åt dem. Zaid bygger bara Batman. Då tar Lena fram Kim och säger att Kim undrar om inte jag kan bygga Batman så kan Zaid bygga hundvalpar. Då vill vi inte leka mer så vi plockar undan leran. Man måste faktiskt plocka undan det man lekt med.

Man måste också sova på dagis eller så låtsas man bara. Kuddarna och filtarna luktar fiskbullar. Vissa somnar på riktigt men inte jag. Jag tänker på bebissnigeln bakom gungan. Jag tror att jag ska bygga en mysig koja åt den. Men egentligen får man inte ta ner de gröna bladen från trädet för man ska bara leka med de blöta bladen på marken.

Man får också träna sig på siffror och på bokstäver och sån’t. Det finns trästavar med allas namn på i den stora röda burken. Lena tar ut trästavarna och lägger dem på golvet. Då ska man känna igen sin egen stav. Jag kan redan läsa men det säger jag inte. Varje kväll läser jag i Bamsetidningen för min lillasyster. På dagis säger jag att jag inte hittar mitt namn för då får man leta länge, länge och de andra får faktiskt vänta på sin tur.

När vi räknar har vi nästan alltid äpplen som Lena eller Anna delar åt oss. Jag tycker inte om skalet men det är nyttigt med lite tuggmotstånd. En hel, en halv och många kärnor. Det räcker åt alla. Kärnorna ska man inte äta. De smakar lite mandel.
Ibland får man måla också. Tomtar kan man måla, eller lucior och kycklingar. En gång målade vi en clown. Man får inte bara måla actiongubbar som David alltid gör. Det blir så tjatigt. Och det är tramsigt att bara måla bajs. En gång målade jag en giraff som åt snor, men jag sa att det var gräs.

Fröknarna vill att vi ska måla på konstiga saker. På äggkartonger och kulor och mjölkpaket vill de att vi ska måla. Det blir så fint och trevligt säger de. Men färgen fastnar inte på mjölkpaketen och den kladdar bara på äggkartongen. Helst vill jag måla en jättestor tavla men inte med de andra barnen. Jag vill göra den helt själv och den röda färgen skulle räcka hur länge som helst. När jag blir stor ska jag göra en sån’ tavla och jag tänker aldrig mer måla på äggkartonger.

Man får alltid mat på dagis så man behöver inte vara hungrig. Maten heter Frukost. Lunch och Mellis. När det är Lunchmaten så sitter jag obredvid Zaid. Jag får rosa korvar men han får gråa. Zaids korvar heter sojakorvar och mina heter vanliga korvar. Zaid vill inte ha vanliga korvar för att han tror att det bor en gris i dem som heter Haram, för det har hans pappa sagt. Jag säger till honom att Haram inte finns i de vanliga korvarna. Och om Haram är där så är den nog redan död säger jag, och då gör det inget om man äter upp den. Då tar Lena fram Kim igen. Den här gången är Kim jättearg på rösten. Man får tro vad man vill och man får äta precis vad man vill, säger Kim. Jag förstår inte varför Kim är så arg på mig. Jag skulle ju bara trösta Zaid så att han inte skulle vara orolig. Kim är faktiskt jättekonstig ibland.

Mellis betyder för det mesta knäckemacka med ost. Men om något barn fyller år så får man glass. Fast vi får ingen glass när Måns fyller år, för Måns firar inte födelsedagar Måns brukar alltid hålla för öronen när de andra barnen sjunger ”Vi gratulerar” för varandra. Man får göra som man vill säger Kim då. Vissa barn har inga födelsedagar. Så där håller Kim jämt på. Men jag vågar inte fråga Kim varför Måns inte vill sjunga med i sångerna, varför han inte vill ha någon glass och varför han inte har någon födelsedag. Kim blir nog bara arg om jag frågar. Måns får ju inte måla lucior och tomtar heller, bara äggkartonger får han måla. Kanske Måns tycker att luciorna är jättefula. Han tycker nog att de andra barnen sjunger fult också och det tycker jag med för vissa bara skriker.

När det har gått jättelänge efter mellis så blir man för det mesta hämtad. Men vissa är visst alltid försenade. Mamma luktar så gott på halsen när hon kramar mig. Hon luktar aldrig fiskbullar och hennes hals är varm och mjuk. I morgon ska jag till dagis igen för de vuxna måste verkligen tjäna pengar.




Prosa (Novell) av Hallonröd Horisont VIP
Läst 66 gånger
Publicerad 2019-07-01 21:18



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag har aldrig fått en rapport inifrån ett dagis utan bara enstaviga ord av mitt barn.
Namn på småfolk, att dem ätit mat och att ja, han lever än.

Det här gav mig en djupare inblick i den andra världen.
Fin text. Underfundig.
2019-07-04

  Jenny Leine VIP
Vuxenvärlden har mycket att lära av och om barnens syn på världen. Härligt förnumstigt och underfundig text man bara inte kan låta bli att älska!
2019-07-02

  Lena Staaf VIP
Underbar beskrivning av hur förskolans personal slår knut på sig själva för att klara förskolans mål men där de inte når fram till det tänkande och skapande barnet.
2019-07-02

  Gunnar Hilén VIP
Den lillgamla, till synes förnuftiga, trasiga barndomen där samhället tagit över kärleken med pedagogik. Snyggt detta tragiska skit.
2019-07-02

  Judas Ekholm VIP
Det här ör så vederstyggligt bra att jag bara vill gråta, knulla, begå självmord! Sååå fantastiskt fint skrivet att jag skäms. Fan vad Bäst Du är! :)
2019-07-01
  > Nästa text
< Föregående

Hallonröd Horisont
Hallonröd Horisont VIP