Först var det Makramé-Micke som fattat ett nyvunnet intresse för syslöjd, och tvunget skulle lära mig konstruera mönster med hjälp av en hålad plastplatta och två elektriska nålar. Han hade riggat upp makramé-attiraljerna på flygeln, och arrangerat en tebricka. Jag sa att jag kan ju sticka, virka och brodera, räcker inte det? Micke flög upp till takkronan och lät sig falla pladask för att visa sig orädd. Jag var inte imponerad.

Jag beslöt att laga soppa i stället. Jag hittade fyra skålar i vasken men dom gick inte att få rena utan diskborste. Det fanns två röda borstar, men dom hade nog hamnat i makramé- och tehörnan vid flygeln. Jag ratade toaborsten som erbjöds mig och letade vidare efter diskborstarna.

Sedan fick jag jobb som elevassistent till den bleke lille autistiske pojken. Vi planerade ett projekt där vi skulle åka skördetröska till Spanien. Hundarna och katterna skulle göra konster på taket. Jag berättade, pojken sökte bilder på surfplattan och pekade. Han verkade helt med på noterna.

Dagen innan resan blev jag sjuk. Skördetröskan var inte inköpt än. Jag slet med att packa bagaget fullt med glasburkar med proviant och funderade på hur i allsin dar jag skulle få plats med fiolen och noterna.  Jag tappade ett pussel med tusen bitar på golvet och sedan en pärlplatta. Partiklarna spreds över golvet. Jag hade visst ingen kraft i armarna längre.

Då hade redan de brunhåriga pojkarna i klassen tagit över projektet och på eget bevåg bett en gubbe köpa en skördetröska. Gubben var svartskrynklig och skällde på en gumma för att hon hängt ut reklam, maskinen skulle ju inte säljas. Pojkarna verkade entusiastiska och såg till att den bleke fick vara med i diskussionen på sina villkor. Husdjuren började bli riktigt skickliga på att göra volter.

Jag vaknade med stark yrsel på fredagen och försökte dricka kraftvatten som jag hade i skåpet. Det hjälpte inte. I stället blev jag så yr att jag upphävde tyngdlagen och kunde stå på huvudet i hallen. Sen gick jag och lade mig igen och önskade klassen lycklig resa.