oro

som ord

ur spetsen 

på min penna

jag ängslas så 

inför dagarnas

väntande melankoli

redan en stund

efter din värmande

omfamning

när jag frånvänd

går på måfå

åt ensamheten till

en utdragen suck

rymmer längtan

vill visshet

om otåligheten min

bara kunde finna

vila i vindens

viskande andedräkt