Var inte rädd! Var inte rädd för mig!
En sommarnatt passerar jag som moln
och balanserar på din takås av
betong och skuld. Var inte rädd! Jag är
en ullig, mjuk och vimsig molnfullgubbe
som verkar fått för mycket av det vin
som ofta går igenom heta sommardagar
och blåser lättnad in i tungsamheten.

Nej, inte skall du vara rädd för mig!
För dina regnvattensystem är säkra.
Du kommer inte ens att märka dropparna
av mjuka minnen på din hårda plåt.
Från fukt och tårar är du helförsäkrad.

Var inte rädd! När morgonen har vaknat
blir dina tunga pannor lättare.
Du andas, torr. Jag följer vinden, rödögd.
Var inte rädd! Berusningen är över.
Din takås skall jag aldrig mer beröra.
Jag balanserar aldrig mer på dig.