det vissna börja gro och växa
där frostens silvernät gått med tung fjät
begravt och kvävt
allt hopp och ljus hos själen
finns något härligare än att se
bördor lätta på en älskads axlar
den som aldrig på sorg varit mätt
förstår inte glädjens port är större
och vidare än andra

för den lyckan slår högre
än rymdens bultande hjärta