-



Jag stirrar på mitt plastäpple köpt på någon loppis för tusen år sedan, den har överlevt trots allt. Den har förmodligen överlevt bättre än mig. Ful är den, det går liksom att öppna toppen så att man kan förvara skit man inte behöver (tofsar, hårband, en öronpropp, en skruv, mygga). Men det är mitt plastäpple, jag har köpt det för välförtjänta pengar och den har hängt med från lettland till italien.

...

Är det inte tröttsamt? Att sträva efter illusioner, dag in och dag ut. DN printar någon artikel om vad pengar är för att tjäna pengar. Pengarna som tvättas i de enorma kartongerna fyllda av vattenmelon. De glider lätt förbi varenda industriområde, varje fruktförsäljare med en trappa ned till något man aldrig får se. En jesus i neon ovanför en gardin som döljer vem vet vad.

...

En inre flicka gråter i magsäcken för ett obesvarat meddelande. En stor, barsk kvinna fräser i pannan att ensam är starkast. En vän gråter av glädje, en annan av smärta. Ibland undrar jag om det inte är samma sak. Så lätt att tappa bort sig bland skogen stigar, så roligt att tappa bort sig i skogens stigar men utmanande för sällskapet.

Det enda jag vet är att fåglar sjunger. Det enda jag vet är att träd har rötter. Det enda jag vet är att ozonlagret försöker skydda oss, men varför?