sjöng bland sorgens grenar
osynligt susade dess höga krona
när häggen vit av smärta gick i blom

allt högre stiger havet över vallen
Sinnet, hjärtats spejare upptäcker världen
släpar sitt nät av frågor genom havets alla rum
där flyter tystnaden mjuk som sammet
svallar högt mot alla hus
Där står de som lovar guld och gröna skogar
de som försöker släcka hoppets alla ljus

Men vi som bär kärlekens lyktor i varje hand
lyser upp dagen och natten för varann