Och innanför de fint snidade ärren
en tyst kärna av mörker
en obotlig nattlighet
klockan tickar samma sekunder
om och om igen, sanden i maskineriet
urverkets inbyggda glömska
efter döden stiger fåglarna ur sin fjäderdräkt
och in i den allt högre flykten
cirklar på uppåtvindarna
allt djupare i nattvita himlar