Ibland får jag känslan av att vara ett hjul,
Så länge jag är i rörelse så kan jag stadigt stå,
När hjulet sedan stannar utan någon bredvid som omfamnar,
Sedan kommer ni dit och hjälper mig upp,
Annars blir det strul, jag drunknar, tror jag,
Men vid alla dessa gånger ni rott mig in till alla slags hamnar,
Jag behöver inget ljus för att finna vägen, ni finner mig,
Min trupp.
För evigt H4

Stundom har lyckan visat oss sitt ansikte,
Lunden av frid,
Ta mig jämte min trupp, varse oss då den återkommer,
Sannolikt, dimman lägger sig tät efter varje strid,
Jag har emellanåt tvivlat, vilket visar min vidgående brist på insikt,
Om vår sanna natur, om vänskap, formad av sorg för vår låga ålder,
För evigt H4

Mitt hem står öppet, bara att kliva på!
Jag skäms så mycket över lidandet ni fick utstå,
Men jag var sovande, och hade inte förmågan att ge eller få,
En rättvis nivå kanske aldrig kan uppnås,
Vänskap som denna, kommer jag aldrig igen äventyra
För evigt H4

Förevigad är min tacksamhet, att åren gick och vänskapen förblev,
Band som inte ens Kung Arthur förmår dra upp ur vår sten,
Du och du etcetera,
Förevigad min grupp, att förädla det här,
är bortom räckhåll för allt jag vet,
Genom smärta och sorg har vi byggt vår borg av lera,
Jag behöver intet mera än att med er leva.

Oavsett bakslagen, vi är H4 till den sista dagen!
————————-———-————————-———-

Vila i frid J, du tyckte att jag skulle bli journalist, för att jag uttryckte mig så bra. Jag hamnade här istället. ??