Vi sitter på café och pratar om hjärtans hjärtliga baksida. Det råder skön stämning mellan oss innan vi säger någonting av betydelse. Inte behöver det alltid handla om barndomen, utan vara mer nutidsbaserat.

Batikhäxor tycker jag är charmiga, men jag stör mig på annan ointelligent konst. Du upplever dig kränkt och dränkt i tårar när en tatuerad skriver poesi, ändå hamnar du oftast i säng med den typen.

Jag känner hjärtslagen hjärtskärande när du berättar hur mamman istället för att tvätta, doppar kläder i färg och knyter knutar. Du snyftar, då jag visar hur läraren gjorde med bilder på servetter.

Kanske borde vi gå in eller stå kvar utanför fasaden, fast i samma ögonblick som jag ser ungar göra konst av någons bil tar jag din hand, springer förbi krogkön och det gör inte ens ont i hjärtat.

_______