Dina ögon är som regn, som tusen vattenpölar i vind och stiltje, som himmel i alla väder. De glittrar som stjärnorna på heta Söderns himmel, mellan Lafayette och Savannah, Messina och Syrakusa, mellan Åtvidaberg och Sommens stränder, som guld och silver och smaragd i skogens mossa vid regnbågens slut; de är ett stilla muntert betraktande (som åt de på en god kaka) och som en sjö i Östergötlands natt (ge mig din bh så jag kan kupa handen om den då du sover).
*
(Medan det för mig är så och alltså på riktigt, är det i verkligheten naturligtvis efteråt eller innan eller inte alls och djupt olyckligt, som kött utan salt. Som vingklippt fågel, som vacker tass på brudservisen, som hostande skratt en bit bort, som solbadande familjer med ordlösheten vällande som fett över filten, som händerna på täcket och vattenkammat hår, som torkad fil runt munnen. Jag är en narr och ett hjon, men jag kan trava ved, packa kassar och plocka fästingar ifrån dina ljumskar och jag kan gå så länge du går och längre om jag måste. Och jag kan koka ditt kaffe, alltid koka ditt kaffe).
*