Redan medlem?
Logga in
Det öppna fönstretFönstret står öppet för månen och för nattens vind
andas, andas, som hon som sover i den mjuka bädden
hon som vilar kropp och själ i mörkrets land
när vardagen blivit en skog, en sjö under stjärnorna
Drömmens tid där andetagen är klockans pendel
som markerar världens början och världens slut
i ögonblicket när livet är som skörast
Fönstrets glas: den osynliga gränsen mot skuggorna
mot tassar och ögon och glimmande tänder
mot död och mot kärleken i det okända
Rummet doftar av syrenerna på andra sidan väggen
och hon som drömmer om de högsta bergen
vilar bland blommor som också sover i nattens tid
Fri vers
av
Peter Olausson
Läst 337 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2019-07-10 10:59
|
Nästa text
Föregående Peter Olausson |