Jag tänker på dig,
mycket, och ofta,
tacksam, att du alltid,
ser till mig,

att du inte lät mig förblöda
då han nästan skar hjärtat ur mig.

Du fanns där,
när han nästan ryckte loss huvudet från min kropp,
( de ifrågasatte om det (ens) är möjligt,
att lyfta någon i håret, när jag sade att han alltid gjorde det,
den där gången,
då han släpade mig genom glaset,
efter att ha försökt kasta tavlan,
i ansiktet på mig, återkommer så ofta i drömmarna hos mig,
( du vet att det var möjligt,
att inte hårrötterna fanns kvar... det var en annan sak)

De trodde inte på mig,
aldrig,
inte någonstans.
Jag förstod inte då,
hur mycket han hatade,
och alltid
försökte döda mig.

Jag tänker på dig,
mycket, och ofta,
tacksam, att du alltid,
lät mig överleva,
i helvetet som faktiskt kunde tagit livet av mig.


Ledsen, förvirrad, missförstådd,
men frisläppt idag,
lägger jag min framtid, min glädje,
ett odödligt hopp,
lyckligt,
tacksam,
i händerna på dig.