Genom ett litet fönster ser jag människor komma och gå.
Där ute de umgås, prata och står på.
De älskar, de kramas, frön till vänskap och kärlek jag ser de så.
Genom ett litet fönster kan jag se, men aldrig nå.

Min värld, så instängd och begränsad den är.
Jag observerar, försöker förstå med målet att en dag jag detta lär.
En önskan att älska och kramas, att vänskap odla också jag i hjärtat bär.
Min värld, så instängd och begränsad att det på själen dödar och tär.