New York Times publicerar en chockerande rapport-förfrågan / drama om Sverige, det land som fick de flesta flyktingar som rapporterades till befolkningen. Filipstad var en lugn stad, belägen i de vackra sjöarna. Men tystnaden har förstörts av invandrarnas öken, som regeringen har tänkt att spridas genom små platser, och tror att de kommer att integrera lättare.
Effekten var katastrofal. Idag är i Filipstad en av fem personer invandrare. Muezzin i moskén väcker dem brutalt vid gryningen. På gatorna är den full av kvinnor i burka.
Tanken om att integrera invandrare visade sig vara utopi: de känner inte till språket (många är analfabeter), de kan inte kvalificera sig på jobbet.
De statliga och lokala myndigheterna kastar enorma pengar för sitt underhåll, så fonderna för infödingar har minskat drastiskt. Den nordiska modellen i provinsens stat, där medborgarna enades om att betala stora skatter i utbyte mot total socialt skydd, från födelse till död, kollapsade.
Bene Obs! Alla dessa hemska sanningar är citerade av New York Times, ett progressivt vänsterporträtt och en hård fiende från Donald Trumps politik mot invandring.
Nedan finns rikliga fragment av den explosiva texten som publicerades av den amerikanska tidningen den 11 juli. Först var lokala ledare benägna att se flyktingar som ett tillfälle. Järnminorna hade stängts. Så är fabriken som tillverkar utrustning för skogsindustrin. Staden övergavs, dess befolkning halverades. Invandrare verkade då en chans då.
Det var sommaren 2015 och det fanns människor som kommer från de turbulenta områdena på planeten: Syrien, Somalia, Irak. Tanken var att lämna tomma hem, lära sig svenska, ta upp jobb genom att ta hand om de äldre svenskarna. Han skulle ha betalat skatter och skulle ha hjälpt till att finansiera de stora socialt skyddsprogrammen som gjorde Sverige till en sällsynthet i världen, ett land som verkade tyst i den tidiga världskapitalismen. Men fyra år efter inflödet av flyktingar tror ett växande antal svenskar som är födda i detta land att nykomlingar är en börda för de offentliga finanserna. Vissa talar om en attack på "svenskt arv" eller "svensk kultur" eller andra ord som betecknar de vita, kristna och deras familj. Antipati mot invandrare hotar för närvarande att spränga stöd för det svenska försiktighetssystemet.
"Folk vill inte betala skatt för att hjälpa dem som inte vill arbeta", förklarar Urban Petersson, 62, medlem av Filipstad kommunfullmäktige, en stad i sjöregionen vid solnedgången i Stockholm. "Nio procent av flyktingarna bidrar inte till samhället. Dessa människor kommer att vara beroende av socialt stöd till livet. Det är ett stort problem. " I en global ekonomi allt belägrades av ojämlikhet och fallgropar kapitalismens tar vinnaren allt Sverige har länge varit en siffra isär som ett land mjukare, trevligare, en potentiell modell för andra stater ivriga att undvika populism destruktiva.
Den så kallade nordiska modellen, som visas i Sverige, Danmark, Finland, Norge och Island, har utformats för att skydda vanliga människor som lider påverkar många utvecklade länder, särskilt USA. Där kan förlora ett jobb omedelbart äventyra sjukförsäkring, bostad, uppehälle och psykisk hälsa. I den nordliga modellen tillhandahåller regeringen i allmänhet hälso-, utbildning och pensionsförsäkring till alla.
Staten tillhandahåller subventionerade bostads- och barnomsorgstjänster. När människor förlorar sina jobb får de mycket höga arbetslöshetsersättningar och högt yrkesutbildade program.
När barn föds, föräldrar får en betald semester som verkar otänkbart för de flesta andra länder: 480 dagar i Sverige. "Om du föddes i Sverige blir du praktiskt taget för livet", säger Adam S. Posen, ordförande för Petersen-institutet för internationell ekonomi i Washington.
Medan världens ledare diskuterar sätt att bevara kapitalismens förnyade styrkor, men samtidigt fördelar rikedomar mer rättvist, presenteras den nordiska modellen ofta som ett lovande tillvägagångssätt.
I övriga världen fruktar arbetarna generellt automatisering som ett hot mot sina löner och jobb. I Sverige är människor mycket optimistiska för robotar, med tanke på sitt förtroende för socialskyddsmodellen. Om tekniken förstör vissa jobb kommer det att skapa nya, tror de, medan professionell bildning och statligt stöd kommer att tillåta dem att hantera övergången Men den nordliga modellen har länge varit beroende av två viktiga delar: människors vilja att betala de högsta skatterna i världen och övertygelsen om att alla måste arbeta. Staten säkerställer att personer som är lämpliga att arbeta är beredda att betala välbetalda jobb i branschens högsta betyg.
Den enorma tillströmningen av invandrare till Sverige - den största i alla europeiska länder, i förhållande till antalet inhemska befolkningar - riskerar direkt systemet.
I höjden av 2015 ansökte 160 000 flyktingar om asyl i Sverige, ett land med 10 miljoner invånare. Detta motsvarar över 5 miljoner flyktingar som anländer varje år i USA. Under de senaste två decennierna har andelen utomlands ökat från 11% till 19% bland den svenska befolkningen. Många flyktingar har dålig utbildning och talar inte svenska, vilket gör det svårt att anställa dem.

Opinionsundersökningar visar att svenskar fortsätter att vara villiga att acceptera skattebördan. Men medan medborgare verkar acceptera verkligheten att många flyktingar bara kommer att förlita sig på sociala förmåner i många år nu, tvekar vissa, men kräver att begränsningen av statligt stöd till personer som inte arbetar.

"Människor är öppna för att visa solidaritet med människor som är som dem", säger Carl Melin, Futurion Policy Director, ett forskningsinstitut i Stockholm. "Han visar inte solidaritet med människor som är annorlunda." Det första fordonet med populärt missnöje är bildandet av svenskemokraterna, ett högerspaltparti med rötter i den nazistiska rörelsen. Under det senaste årtiondet har partiet lämnat sina extremistiska rötter för att sitta i den normala politiska mattan och i fjol vann det tredje platsen i parlamentsvalet.
Festen blev grundad bland ekonomins vrede som har stallat de senaste åren och den frustration som orsakades av minskningar av sociala tjänster som gällde i kvart i århundradet.
Svenska demokraterna har också drivits av avslaget på multikulturalism i städer som Filipstad, där muslimska kvinnor klädda med islamiska slöjor driver sina vagnar med barn på stadens trottoarer idag. "Dessa invandrare talar inte samma språk", klagar på Peters dotter, en svenskemokrater, framför en kaffe i ett lokalkafé som specialiserat sig på det svenska konditoriet. "De har olika religioner, olika sätt att leva på. Om det finns många skillnader, är det svårt att förstå. Det är intressant att träffa någon från ett annat land i en halvtimme, men om du vill leva tillsammans blir det svårt. "
Det är gynnsamt för lösningen att skicka flyktingar till sitt ursprungsland genom "frivillig repatriering" istället för att spendera offentliga pengar för deras integrationsinsatser, förlåtna i början av misslyckandet.
"Vi har inga oändliga resurser", säger Petersson. "Du höjer skatterna, eller du måste skära någonstans." Sverige har länge fått rykte för att få flyktingar från krig. Och det utmärker sig som det land som tillbringar den högsta andelen av BNP för att hjälpa utvecklingsländerna.
"Vi ansåg oss vara en slags supermakt på området för att göra gott, säger Mårten Blix, ekonom vid Stockholms Institut för Industriell Besparingsforskning.
När den svenska regeringen började flytta till Filipstad 2012, var lokala tjänstemän försäkrade att de inte skulle lämnas ensamma.
Staten ville placera flyktingar i mindre städer än i städer som Stockholm, där bostäder är dyra och svåra att hitta. De nationella myndigheterna har gått med på att täcka kostnader för boende, mat, kläder och sjukvård under de två första åren. Därefter var kommunen ansvarig, förutsatt att kostnaderna skulle vara minimala: det var tänkt att de flesta flyktingar på två år skulle kunna ta hand om sig själva.
Det var en fantasi, säger Hannes Fellsman. Han samordnar arbets- och utbildningsprogram vid en kommunal enhet som inrättades 2015 för att förbereda flyktingar för en karriär. Han och hans kollegor insåg snabbt att detta kräver enorma resurser.
Den första vågen av flyktingar i Syrien och Irak innehöll läkare, revisorer och andra yrkesverksamma. Språkinlärning gjorde det möjligt för dem att återuppta sin karriär. De som senare anlände var mindre utbildade. Många har lidit ett trauma som kräver mentalvård.
Ungefär en av fem av Filipstads 11 000 invånare är nu födda utomlands. Bland de 750 invandrare som är arbetslösa, har 500 inte gymnasium och 200 är analfabeter.
"Staten fortsätter att säga att vi måste förbereda dem för ett jobb," säger Fellman. "Det är omöjligt. Först måste du utbilda dem. " Att förbereda dåligt kvalificerade flyktingar för arbete skulle vara en utmaning någonstans. I Sverige är uppgiften ännu svårare, eftersom ekonomin är inriktad på högutbildade och välbetalda jobb. Denna ekonomiska struktur har utformats för att minimera låglönade jobb inom tjänstesektorn, som i andra länder riktar sig till fattiga arbetstagare.
Några anser att Sverige bör tillåta skapandet av lägre löner i tjänstesektorn för att tillåta invandrare att integrera sig i ekonomin, hantera hushållsrengöring eller barnomsorg - helst också få bidrag från State.
Men fackföreningarna motsätter sig och ser i detta ett farligt prejudikat som kan utsätta Sverige för en nedåtgående rörlighet för arbetskraft. Fram till nu var svenskarna inte vana vid att anställa människor för subaltern arbete, föredrar i allmänhet att göra egen hushållning. Men i avsaknad av ett nytt tillvägagångssätt för att öka antalet arbetstillfällen kan man se hur en alarmerande bukt dyker upp i samhället.
Arbetslösheten bland svenska svenskar var bara 3,8% förra året. Men bland dem som föddes utomlands var det 15%. Ungefär hälften av Sveriges arbetslösa är födda utomlands.
Bland de svenska demokraternas anhängare citeras sådana siffror som bevis för att flyktingarna kom hit för att utnyttja ett statligt finansierat liv.
"Vi måste be folk att arbeta, annars kan de inte dra nytta av sociala förmåner", säger Ted Bondesson, en 22-årig student, medan han firar flaggdag vid en svensk-demokratisk grill i staden Hörby i södra delen av landet. "Vi kan inte betala för hela världen." Borgmästare Cecilia I Zito, en svensk demokrat, säger flyktingar vägrar att integrera. "Jag skulle börja med att tvinga dem att lära sig svenska", säger hon.
En sådan beskrivning förvånar Babak Jamali.
För sex år sedan lämnade han i 13 års ålder hem från det krigsdrabbade Afghanistan i bagagen av en bil som passerade Pakistan och sedan Iran. Här hittade han arbete i konstruktion för 2 dollar om dagen, sov i halvfabrikat och avstod från polisen.
Han betalade en smugglare för att ta honom med lastbil till Turkiet. Sedan åkte han med bussar över Balkan till Tyskland, där han sov på en moské. Han tog tåget till Malmö, Sverige, och bad om asyl. Ett år bor han med en flyktingmilitär i ett läger utanför Hörby, i ett träuppvärmt hus utan en sanitär anläggning. Jamali, 19, är ett av de svåraste exemplen på flyktingfenomenet i Sverige. Innan han anlände hit gick han inte i skolan alls, var en analfabet, okvalificerat, mindre förmånligt att arbeta. Men han accepterar inte tanken att det är en börda för samhället.
Han hävdar att han inte kan arbeta medan hans asylanspråk är i domstol. Så han går till Hörby sex gånger i veckan för att lära sig svenska. Det går 15 minuter till fots på en väg som leder till motorvägen, även vid temperaturer under noll grader, och tar sedan bussen på vägen i 40 minuter. En bussförare vägrade ta den. Från bilarna kallar svenskarna dem för att gå hem.
"Vilket hus? Jag har inget hem! "Säger han.
Hans första asylansökan avslogs. Han ringde. Om han förlorar riskerar han utvisning. Denna möjlighet skrämmer honom. Om han återvänder till Afghanistan, blir han bara en annan ung man utan arbete. I Sverige blev han student, fullkomligt behärskande svenska, säger han, ivrig efter att driva en elektrikerkarriär.
"Jag vill leva som de andra", säger Jamali.
För de flesta svenskar förblir fördelarna med invandring intakt. Den nordiska modellen har visat sin effektivitet, vilket motiverar skattebetalarnas investeringar för att etablera flyktingar, säger ekonomer.
Många kommer att få det svårt att arbeta, men deras barn kommer att växa upp som svenskar. De kommer att slutföra svenska hantverksskolor.
"Immigration skämmer inte den svenska socialskyddsmodellen", förklarar Claes Hultgren, stadsdirektör i Filipstad. "När vi lyckas med dessa människor kommer de att bli en stor resurs för Sverige." I Filipstad är flyktingfamiljer på fem och fler personer inrymda i två personer. Lokala skolor står inför ett skräp av klagomål om studenter som är frånvarande eller hungriga. Våldsbrott har multiplicerat. Likaså narkotikakonsumtion och människohandel.
För tre år sedan är den nationella regeringen gett Filipstad kommun 55 miljoner kronor (cirka 5,8 miljoner dollar) för att täcka merkostnader i samband med flyktingar. Bidraget slutade i år. De nationella myndigheterna godkände nyligen ytterligare 34 miljoner dollar i stöd till lokala myndigheter, mindre än det ursprungligen föreslagna beloppet.
Sverige ligger vid en korsning. Oavsett om skattebetalarna stödja integrationskostnader flyktingar eller avvisa denna börda och risker slutliga break: svenska White födda i landet, kommer att hålla arbete och ett bekvämt liv, medan invandrare med mörk hud kommer att vara djupt i fattigdom och arbetslöshet, i isolerade getton "Vi skapar mer och mer fientlighet i landet", säger Dan Andersson, en tidigare ekonom. "Vi skapar en undergrupp av oskadade människor, för att vi inte hjälper dem med resurser."
Men Johnny Grahn tycker att Sverige redan hjälper för mycket.
En professionell förare, han har sitt säte i Filipstad, från svenskdemokraterna. Hans ansikte förändras när det gäller flyktingar. Han säger att de har överväldigat landet.
Moskén, som inrättades i det främsta hemmet till en framstående konservativ intellektuell, Sven Stolpe, väcker lokalbefolkningen brutalt genom att kalla dem till bön. Bostadsbyggnader är fulla av utlänningar och barnhemmen är "översvämmade" av invandrarbarn.
Men mest förargelse är relaterad till inverkan på den lokala budgeten, säger Grahn. Folk väntar på några veckor för att komma till tandläkaren. Rådet har nyligen minskat finansieringen för mer populära aktiviteter från ett äldrecentrum. Samtidigt har de sociala förmåner som kommunen betalat ökat under de senaste tio åren från 6 miljoner kronor till 6 miljoner kronor (över 3 miljoner dollar).
För Grahn och hans allierade, svenskemokrater är saker uppenbara: flyktingar absorberar för mycket av sina resurser och lämnar för lite pengar till andra.
"De tjänster för vilka du betalar avgifter har minskat dramatiskt," säger han. "Det är nästan en kollaps av systemet. När du har så många människor som anländer och inte fungerar, är allt kollapsande. "
Och Grahn avslutar: "Innan vi fick något tillbaka (i utbyte mot skatter). "Nu får vi inte tillbaka vad vi betalar för."