Redan när vi fann huset var det lätt förkolnat
lupinerna spann i den vassa blåsten
härvor av växtlighet närmade sig från oskyddade håll
alla riktningar var utan styrsel, nålen pekade mot natt
och svärtan i dina ögon
dina kinders blinda trötthet
mörkret smakar olika för varje ny mun
luften mjuk och besk, en imma över kyssarna
vi kommer aldrig närmare än såhär
flagnande rost i ditt hår, sjövatten på köksgolvet