Mata rovfåglarnas byten
strö längs grusvägen smörvita frön
ett huvud vilar mot milstenen
ett kranium med det exakta avståndet
ingraverat mellan ögons frånvaror
en namnlös väg
ett viktlöst namn
ett väglöst land
där bara myren och skogsbrynet möts
och bildar ospårbara stigar
vi är barn av kraftledningsgator
av övergivna landsvägar
av här slutar allmän väg
fast vägen inte slutar,
bara pågår
allt längre och längre bort