En tovig hundvalp nästlade sig in i dina rum
tyst runt munnen och med nästan mänskliga ögon
lade sin päls mot din hud
och din hud mot sitt skeva hjärta
nu sväljer hon det allra sista vattnet
i en enda sävlig klunk
och morgonen kommer, flämtande
den vattrade himlen vibrerar i hettan
du kan inte måla dina akvareller
med blodet som torkat på dina händer
du kan inte stiga utanför dörren
i hudens oerhörda tomhet
regnet är ljummet som valptungor
och redan långt härifrån