Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Klosterkrönikan 36


Hur mår du Johan Pär Hallgren? Jag har mått 1 miljard gånger sämre i andra episoder och megakriser. Hur känns det att vara så pass isolerad som du är på ditt rum på rättspsyk? Jag kommer inte på vad jag ska prata om med personalen och de andra patienterna. Jag trivs hyfsat med det här munklivet i min lilla mysiga cell. Jag ska inte vara här så värst länge till, kanske ett halvår eller ett år. Jag skriver, läser, tittar på film och lyssnar på musik. Och pratar i telefon ibland, samt är ute på permission och träffar människor. Hur trött är du? Jag är så trött i kroppen, speciellt låren, så att jag inte känner min kropp, jag är som bedövad. I huvudet är jag inte så trött. Vad lyssnar du på för musik? Joy division - Still. Han tog livet av sig sångaren Ian Curtis va? Ja. Har du Johan några suicidtankar? Ja ibland, men jag är en rebell, och vi äkta rebeller tar inte livet av oss. Jag är ute på ett heligt uppdrag. Det är väl varenda människa på sätt och vis. Ja så är det. Men jag fördömer inte dom som begår suicid. Vissa människor uthärdar bara inte det förbannade livet som dom lever, eller försöker leva. Det finns tillstånd och helveten som är långt utanför alla gradskalor, obeskrivliga, outhärdliga. Totalt urballade vidriga psykoser, etc. Då varje timme är en extremt plågsam evighet, och man har inte en chans att finna lindring, och så håller det på dygnet runt, månad efter månad, och i år efter år, decennier.
Hur kom du ur din ettåriga psykos 1986-87? Genom kärlek och sanning. Du hade ingen kontakt med psykiatrin då, och tog psykofarmaka? Nej, vi klarade det ändå, jag och min vän Annika. För ett år sen, igår, så brände du ned stugan som du hyrde av kommunen, varför gjorde du det. I grund och botten så var det en hämnd mot Örebro kommun, men också följderna av en mani och gränspsykos orsakad av en väldig sömnbrist. Du kunde ha brunnit inne. Ja, jag hade alldeles onödigt mycket bensin. Du gillar inte en del av personalen va? Nej, vissa skulle jobba med något annat, inte med människor. Jag skulle kunna rycka in och göra ett mycket bättre jobb. Blir du snart lite förbannad? Ja jag tror det. Det här är den sämsta avdelningen som jag har varit på, ja tillsammans med en avdelning på USÖ. Det är bara att försöka hålla ut, och söka sig till det fåtal av personalen som är godkända. Det är något som är fel på den här avdelningen. Jag vet inte exakt vad, endast att det är någonting som inte fungerar här. Jag är inte på sätt och vis på den här avdelningen, jag är i min munkcell. En kreativ kraftplats. Fan den här musiken är som ett soundtrack till ett suicid, i alla fall en del låtar. Ung desperation och svart gravallvar, vemod och suicid. Onödigt att dö när man, som sångaren, är 24 år ung. Men en del av låtarna är väldigt starka och vackra, suggestiva. Likaså en del låtar med The cure, som jag lyssnar på nu. Other voices. Musik som jag lyssnade på när jag var 17-20 år gammal. Jag drogs in i stämningen, det blev ett sorts soundtrack till mitt dåliga mående, som ändade i det där superextrema året, helvetet, psykosen. Lyssnar på låten Drowning man. Nej, jag skulle behövt annan musik då för 35 år sedan. ABBA, något glatt och upplyftande. Jag skulle ha behövt en riktig mamma och pappa. Eller någon av dem i alla fall. Jag fick en så grymt dålig start på mitt vuxenliv, i 1000 km i timmen rakt in i en bergvägg. En dag så ska jag lämna det här förbannade sjukhuset och avdelningen. Det ska bli så fantastiskt underbart skönt! Jag har en vision om att mina sista år i livet, förhoppningsvis decennier, kommer att bli meningsfulla och bra.
När min död inträder i rummet så ska jag skratta av ren och pur lycka, för det är fan inte roligt jämt att vara människa. Inte i det här sjuka samhället, i den här urballade världen. Mitt jag känner av alla tragedier, de sitter i min kropp. Men det finns ju naturligtvis mycket som är glädjande och positivt också. Men jag har nu inget ordnat och naturligt liv. Jag lever i ett utdraget undantagstillstånd, men jag ska nog klara av att stå ut den här tiden. Måste göra det bästa av en dålig situation. Jag har i ett drygt halvår nu skrivit ganska mycket. Känns som att jag har klivit upp på en annan nivå. 
Jag publicerar inte några halvbra texter längre. Jo, en och annan kanske, men de kommer jag inte skicka med till förlaget, vart jag nu ska skicka mina texter. Så någon mening har det varit med vistelsen på det här sjukhuset. Jag föredrar att kalla det för kloster. Klostret Eken. Här lever jag mitt kontemplativa böneliv. Johan den Helige, det är jag det. Ty jag har lämnat världen, och i mina meditationer uppnår jag nästan dagligen själslig orgasm. Jag väntar på att kvällsmedicinen ska komma, så att jag inför en skön natt kan frikoppla bort mig från avdelningen. Jag är redan bortkopplad och fri från avdelningen, för jag har ingen nära kontakt med någon av personalen.
Jo med min psykolog Mats, men han har semester i 4 veckor till. Klockan 12 i natt så stängs hela internet ner i hela världen, samt alla TV-apparater. Så att allt blir naturligt som det var förr i tiden. Ut och lek barn! Se så rör på fläsket. Schaaas! Vet hut!! 
 




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 156 gånger
Publicerad 2019-07-14 20:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP