En natt kom, och en dag kastades åter bakom Gryningens förhöjda glätthet, (fördömda posör!) över Sankt Johannes förvånade gotiska spira!

En natt till är snart här. Du förstår Tipsy, att inuti Vinterträden delade jag idag upp mitt hjärta, min själ och mina dagars ljus. Ristade ur dem ur kroppen min och manade dem in under granbarkens skrovliga hemligheter. Låter dem bli ett med granens livscykel, för att någon tid måhända förkådas, bli till nytt liv, eller bli till Intet. Här lämnas spår av min outsägligt, grymma, oönskade och nådlösa ensamhet. Nu är natten här, måhända släcker den den bländande och förbannade ljusstrimma som har modet kvar. En alltför kort respit, Tipsy.
Som vanligt oroväckande ord från mina alltför stökiga inre rum.

För käre Tipsy, mitt liv utan Honom
är endast förkolnade, ofruktsamma brandrester, vintermörker
och bottenfrusna tjärnar.

Din/
Jum-Jum