De nerbrända husen glöder
inuti oss, framtiden mjuk som vallmoblad
ytskör som sömnen i främmande bäddar
där sparvar pickar småflyn ur ditt hår
och duvorna äter de förgiftade smulorna
ur statyernas gyllene händer

vi täcker våra flyktspår med skuggor
som om skuggor vore stationära
pålitliga väktare av hemligheter
som om mängden natt
som ryms i en kropp
inte syns genom mörkret den avger

hur många hjärtslag har vi kvar
hur nära jorden får vi andas
innan den sista gåtan grävs ut
med spadar av sten och silke
den förkolnade skogen slocknar
och vi återvänder hem