genom en reva i tiden

flydde hon från smärtan

som tillfogats av den

som älskade henne mest

"varför måste kärlek göra ont?"

hon såg på sina blåmärken

de värkte inte längre

värre var såren på ryggen

varje gång hon böjde ryggen

sprack sårskorporna upp och blödde

genom revan i tiden

kunde hon fly en stund

känna frihet

andas

till nästa gång