Det gäller att grabba tillfället.
Kullöns varma hällar
Hon tänker på en annan sommar
länge sedan nu
Hon vandrade till Kullöns hällar
liknade en fru
En solhatt täckte huvudet
en scarf den platta barm
som svettades i övermått
ty morgonen var varm
I skuggan av tre stolta tallar
satte hon sig ned
såg ut mot milda vågors glitter
varats sköna fred
En segelbåt i viken gled
lik bländvit svan förbi
Hon minns så väl vem ägde den
och att han då var fri
Han ankrade dock annanstädes
än just där hon satt
Det var förargligt, och hon glömde
vinka med sin hatt
Och rösten räckte inte till
att ropa ett ”hallå”
Nu undrar hon vad som var svårt
och ingav tvekan då
Hon gick på Kullöns varma hällar
bad till blåa skyn
att båten skulle vända åter
Vilken vacker syn!
Hon skulle lyfta hatten högt
till slut få till ett rop
bli uppmärksammad där hon stod
och skåda båtens knop
Då hörde hon en flicka skratta
som från ingenstans
och vips förstod hon att hon missat
livets bästa chans
Med snopna ögon, sorg i håg
stod hon, tillintetgjord
och kunde bara känna av
den vind som bortåt drog
Det händer ännu att hon spanar
efter samma båt
som om hon kunde trotsa tiden
vinna efteråt
Egentligen förstår hon mer
men minnet har sin makt
och därför kan det nog se ut
som att hon stod på vakt.
29/6 2019