orden vi sår på tanklöshetens åker
kan växa upp till livets tunga sten
men så är livet ibland
vi tar och ger med öppen eller sluten hand
det är något alla bör tänka på
den öppna handen kan få så många sår
att den blir sluten
vi får inte döma ut varandra
ingen är utan fel eller brister

att tro på människor kan dock vara så vanskligt
att det finns stunder då vi frågar oss vilka vägar
människor gått när frostnätter fryser
alla tankar till is
i frostnatten glömmer man så lätt solen
ty där är också dagen död

dessutom varför finns så många människor
som torgför sin skräck för ensamhet ?
just i ensamheten finner vi vårt sanna jag
när vi är bekväma med oss själva
då utvecklar vi även vår fulla potential

ingen frostnatt är dock så lång att det inte
kommer en gryning
då jublar det i prunkande vår och då
bor glädje i människohjärtat
lycka är alla medvetna val vi ständigt måste göra
öppna ögonen och se det stora i det lilla
se blomman vid foten
lycka är förmågan att se det vackra
i en grumlig vattenpöl på vägen

lycka är förmågan att behålla sitt lugn
mitt i stormen
lyckan bär vi med oss var vi än går
om vi väntar att någon annan ska göra oss lycklig
missar vi glädjen med att vara vårt sanna jag
att känna glädje är en medfödd förmåga
som alla har. har någon tänkt på att barn
skrattar oerhört mer än vuxna
har någon funderat över varför ?

faktum är att ständigt vara en smula barn
är att vara verkligt vuxen - då tar vi tillvara
på alla möjligheter livet ständigt ger oss
och vi tänker då positivt och ser med barnets ögon
nyfiket på vardagen och tingen omkring oss

vi själva bär inom oss redskapen att uppfylla
vårt jag med glädje. det är vårt eget ansvar
ingen annans