1.

En kopp benvitt bläck
att teckna orden över sotiga tapeter
ditt hår tvinnat om mina handleder
som aldrig bett om vingar
rymden är för stor och ödslig
och ensam som vilsna albatrosser
navigerar efter en slocknad sol
var rädd, var inte rädd
skär fjäderpennor ur deras vingar

2.

Vi lyssnar efter tystnaden i bruset
försöker torka skymningen från fönstren
med flanelltyger och siden
allt som slits sönder när vi rör det
natten mellan vart och ett av dina hårstrån
och under ögonlockens stumma veck
nedteckna orden på en tunn folie
som vecklas ut till solvingar i rymden
skeppen färdas utan oss
vi sover djupt och stilla