Ja vad gör jag här? Jag är väl här för kärleks, sannings, godhets, och för allt det skönas skull. Är här för att bli, mer och mer, den jag är ämnad till att vara. Ett ljus, ett skratt, en obetvinglig naturkraft. Hur ska man förhålla sig den i mångt och mycket sjuka och galna världen? Jag har inte kollat på TV på 4 månader, och nästan inte hängt med alls i nyhetsflödet. Det är också en strategi, att helt enkelt koppla bort vad som händer där ute. Jag struntar naturligtvis inte i hur världens människor mår, och vad som händer och sker. Jag stod bara inte ut med alla krig, allt ont, och har levat som en munk ett tag, för att vila själ och psyke, i en slags reningsprocess. Men jag har en känsla av att varje människa på den här planeten inte kan undgå att känna att balansen är gravt rubbad i världen, att stämningen är förgiftad. och att det pågår ett konstant krig mellan ont och gott överallt. För mig kommer det i sjuka och totalt besynnerliga och bisarra drömmar om nätterna. Jag vaknar och känner mig förföljd och terroriserad av mörka krafter. Jag kan känna livsglädje, bara jag fokuserar på allt gott jag har inom mig. Kan man helt enkelt välja att vara glad? I viss mån så är det nog så. Att koncentrera sig på all kärlek som man någonsin erfarit, hos mig själv och hos andra. Det är nog så att man måste ignorera all ondska i perioder, annars så kan man bli deprimerad. Att koppla upp sig på Gud, och känna hur det varma ljuset flödar. Livets absoluta mening är god gemenskap fylld av ömhet och humor.