Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var tvungen att dö för att kunna leva. Ur. Tipsybreven -



Datum: Någon obetydlig veckodag, månad, obetydligt klockslag och fördömt år!



Tipsy, Tipsy....


"Liv är en grad. Död bär en annan. (Eller bärs dom av samma?)
Kärlek kanske jag just nu vill tro bara är en grym Tystnad med obarmhärtiga genomstötningar och barnsliga, fördömda, drömmar. (Ständigt denna obarmhärtiga, Fördömda, FÖRDÖMDA, omöjliga, ouppnåeliga, barnsliga, flickungedröm!) Fördömd är den! Fördömd är jag! Dennes omätbara brant. Och - Färgen jag inte vill dela med någon , utom den. Dennes ljud, ljud Inuti! (Här slutar jag tala högt, du får aldrig tillträde.) Inatt är jag naken på många vis, utom mig. Kroppen min lustfylld och jag begraver mig i din lust, i vinens (Jaa, vinens, Inte - vinets!) flod, springfloden som formar urberg, skog, stad och metall, Tipsy! Imorgon ska mitt blod, mitt kött, min röst, min fördömda lekamen, utom själen min och hjärtat mitt - flyta genom din stad, genom din tid, genom din kropp, genom ditt tysta hjärta, genom hela dig, Tipsy! Imorgon bär jag åter Intighetens svärtade mask och ett skrämmande, Avstånds, blomsterspänne, utimitt sorgliga och gyllene hår. Och - Tipsy! Du ska aldrig minnas mitt namn och aldrig någonsin glömma mig! "


-


Befriad från återvändo. Inuti Intighetens omslutande och vaggande skuggor.

Din/
Jum-Jum.









Prosa av J-M
Läst 240 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-07-17 21:22



Bookmark and Share


    Peter Söderqvist
Vinet och lekamen ger relationen en andlig dimension.
Jag gillar hur du skriver denna text. Tät och kompakt. Meningen flödar som vinens flod.
2019-07-20
  > Nästa text
< Föregående

J-M
J-M