Ord som blir gamla tas ur bruk
och nya kommer med annat stuk.
Förstone har väl de flesta glömt
och hinsida är nästan bortdömt.

Dymedelst är svårt att tyda,
skafföttes kan många bryda.
Luguber lär också förbrylla,
Illfänas är långt från att hylla.

Men ta ett ord som inkiett,
att förklara det är inte lätt.
Oförblommerad sägs inte ofta,
och en plompare är inte en kofta.

Nu tar vi det hela i repris
och reder ut det på något vis.
Förstone är ju något primärt,
hinsidan mer än den andra värt?

Med dymedelst visas rätta sätt,
skafföttes varnar för fotsvett.
Luguber person är enbart trist
illfänas gör bråkstaken helt visst.

Den inkiette har kort stubin,
en oförblommerad kan vara ofin.
En plompare är faktiskt en klant
och klarar knappast något galant.

Så nu det är bara att konstatera,
att gamla ord finns för att variera.
Men risken är att bli missförstådd
och därmed är min avsikt nådd.