Sitter på en bergknalle i gyllengult motljus. Det är en stilla kväll i slutet av juli och stenen är vänligt varm. Ljuset gnist­rar i sjön framför mig. Jag hör fiskar slå i vat­ten­ytan, ser troll­slän­dor fly­ga för­bi som små skim­ran­de helikopt­rar. Nyss har jag ba­dat. Lite av vatt­nets sval­ka finns fort­faran­de i min hud men sim­tu­ren har värmt mi­na musk­ler. Sjön lig­­ger i ett na­tur­re­ser­vat i skogen. Man ser in­te ett hus, in­te en män­niska - fast jag morsade på några andra ba­dare på väg hit. Jag önskar jag kunde stanna. Jag vill inte läm­­na denna un­der­bara stund, men snart måste jag cykla hem igen. Ett bad blir sommarens sis­ta. En fin dag, en stund i värmen blir den sista, men jag hoppas den drö­jer. Inte nu! Inte ännu, när det fort­farande är varmt och fint och jag står mitt uppe i allt.