Vi är maskiner, uppbyggda av organiska föreningar och skapade ur tillfälligheter. Det finns ingen mening med till-varon. Varifrån skulle den komma när vi är resultatet av fysiska och kemiska processer? Det underliga är att det inte spelar någon roll. Utan att tänka på det skapar vi be-rättelser som ger en känsla av mening ändå. På ett teore-tiskt plan vet vi att det är ett trick, men vi tror på histo-rierna. Vi strävar efter lycka. Men vi är inte byggda för varaktig lycka, utan för att snabbt känna oss otillfreds-ställda igen. Det får oss att jaga vidare efter njutning och prestige, vilket gynnar spridningen av våra gener. Inte heller är vi byggda för att ha en korrekt bild av tings beskaffenhet. Vår organism styrs av autonoma processer vars effekter vi kan ana men vars sanna natur är dold för oss. Vi upplever att vårt medvetna jag styr våra handling-ar, som kaptenen på ett skepp. Men jaget är snarare ett dyrt nyhetsankare. Med viktig min läser han upp de ma-nus som läggs framför honom. Han tror han förstår, men lurar sig själv. Långsamt lär vi oss se tillvaron och oss själva utifrån, som vi faktiskt är. Det är en ganska enastående prestation av en maskin.