Vill man nå´t fint få skriva fram,
behövs kontrasten av nå´t dåligt,
anskrämligt, fult och undermåligt,
som skiljer riktigt guld från damm.

Jag skriver därför denna dikt,
som tillhör mina sämre rader,
en skraltig ordkompott, en skvader,
ett skräckexempel utan svikt.

Man kan bedöma all lyrik
och skilja fåren ifrån getterna,
det skrala kraxet från sonetterna
och pekoralen från mystik.

Mitt rim förtjänar kanske pris,
men skaldestycket är förfärligt.
Dock är det pedagogiskt ärligt
och syftet gott på sätt och vis.

Så lär dig välja själv, min vän,
bland dikterna på denna sida!
Får denna dig att gny och kvida,
så applådera inte den!

Ge ditt beröm åt de poeter,
som nyttjar språkets fulla spänst
och diktar om väsentligheter
i skönhetens och själens tjänst!