Jag kan se ljus i en tunnel av hopp.
Ett, två, stopp.
En själ, en kropp.
Livets eviga lopp.

En evighetsmaskin för att vara säker,
jag skar mig, men det läker.
Regnet det vräker,
ner som då man inte längre är självsäker.
Känslan är skottsäker,
Livet är pricksäker.
Jag är tvärsäker,
ibland på mig själv osäker.

Jag vet vad jag vill,
Lite mer och lite till.
Jag kan mig själv utantill.
Se in i mina ögon, min pupill.
Tala om vad du ser, står tiden still?