Himlastormaren från Voustamo
Inte ens det minsta ord
faller oförlöst från hans penna
Han är himlastormaren från Voustamo
Hans trollsång frigör iskristaller
som väver vinterskrud
över älv och dal
För hans andedräkt skyggar solen
För hans steg skyggar jorden
ty det finns en överenskommelse
att låta hans väsen fräta spår
i deltans utlopp
Mot aftonen rider han leende
mitt i vattenskummet
och medelst hans huvudryckning
dämpas älvens svall i zenit
Ja genom att ta spjärn mot det oundvikliga
visar naturen honom respekt
Döende skall han en gång mitt i vårfloden
som rusar ned mot Toustamos fiskeläge
stagas mot naturens obarmhärtiga allvishet
utan att det ses det minsta spår på hans anlete
Först då om inte förr
målar han på toppen av en våg
innan floden tar honom
en sista gång värld
som rusar ljus över nadir