Det betyder inget att det visar sig att vi dricker samma märke, ett polskt öl. Det säger ingenting att vi går lika länge, lika långt och håller samma tempo, gungar i samma rytm och att balansen mellan prat, lyssnande och ömsesidig tystnad är i harmoni. Det spelar ingen roll att vi vaknar samtidigt och dricker kaffet på samma sätt: det ska vara svart, hett och starkt och det ska vara två koppar. Till mig kommer istället ett tusenårigt minne av en annan, den första: hon som vuxen sa, fyrtio år efteråt, när vi sågs på en gågata slickande på varsin skär glass i en norrländsk småstad med varsitt nästan vuxet barn vid vår sida - nej, nu ljuger jag, det var på Facebook - att också jag varit hennes första förälskelse. Det är klart att hon skrev så, tänker jag nu, för att inte såra mig, för henne gjorde det ju ingenting att göra en annan människa glad.

De där kvinnorna, ja, alla de där kvinnorna, gamla skolkamrater, före detta jobbarkompisar, alla de som sagt att det glatt dem att jag hört av mig, de kontaktar inte mig, inte längre, för de vill inte påminna mig om kärleken i mig. De känner skuld för att de får kärlek, att de lever i den till vardags och i sina liv - som vadd om begynnande åldrandet eller alldeles sant - men aldrig jag, fast jag är som dem, ser ut att vara som dem, är som dem. Också följande tänker jag nu, som reflektion efter att hårt och frustrerat ha slitit av mig tröjan och dunkat huvudet i skåpluckan: kärlek är inte för mig, jag får den inte, och om just det kan man inte berätta, inte för någon.

Medmänniskorna skojar bara bort det. Och det är meningen att man ska skratta lite klädsamt åt sig själv, så jag hostar väl fram något eller så struntar jag i det och tar mig själv på alltför stort allvar. Eller så säger de; säkert i all välmening, men mer troligt för att de inte står ut med att lyssna, vilket man kan undra över, kanske är de högst medvetna om att deras samliv bara är till låns och att det inte finns några garantier och att också de när som helst kan stå där ensamma, instängda i sig själva för att slippa känna saknad och längtan; de säger att du som ser så bra ut och är så trevlig och att det bara är en tidsfråga…

*