Han korsade fingrarna och önskade att
de inte skulle komma än
Att de skulle låta honom vara

Han visste att de inte existerade men kunde
inte blockera rösten i huvudet som sa sig
veta bäst

Det rann svett över hans tinningar och
hans blick var stirrig

Känslan av att alltid vara iakttagen
förvandlade hans egentligen lugna persona
till någon han inte ville veta av

Men rösten visste ju bäst

Den skyddade honom, berättade att han
var tvungen att akta sig

Annars kommer de

Han höll ett krampaktigt grepp om kniven
i handen och förde den drastiskt fram
och tillbaka vid dörrspringan

Det var säkrast så, bara han skulle
hinna hugga först

Då och då tände han en cigarett som
han ängsligt rökte ända ner till filtret

En hand på hans axel och han sjönk
ihop i någons famn

Allting var nästan över
Om han bara blundade tillräckligt
länge