Fördämningarna mot det rusande havet
den spruckna jorden, vattenransoner
leran i de öppna karen
tårarnas långsamverkande gift
du har ett ansikte
två armar, två ben
vad har du att ha ont av
en mås slår med vingarna mot räcket
dess kropp skavd och täckt av damm
kvällssolen speglas i dess ena öga
en färg så mörk att den nästan försvinner
en tunn hinna av andningsbar luft