Mörkt frustande oväder och mörk krafter vida omkring.

Oväders moln kring hopande till cirklar på himlens
liknelse med en slöa.

Känslor av kval och uppriktig rädsla från båda själarna.

Båda stod som i ovädersstorm med tårar och sorg i tro
om tillfälligt skydd under paraplyt.

Men stormen från himlens fönster gjorde bara atmosfären
än djupare i mörker.

Dyster kärlek kom återkommande från båda liven, och kroppar
fyllda med förskräckelse och tårar flödande i kroppens livsnerv.

Om han bara såg hur mycket han behövdes för den
andra själen och att hans närvaro var oerhörd för henne.

Hennes själ sökte dom meningslösa svaren från hans vettskrämda
ögon som inte ville komma till ljuset.

Nu lämnar han hennes själ under höljet till skydd i regnet alldeles
övergiven och söndergråten.

Medans hans närvaro syntes försvinna upp i rök när han längre
och längre bort försvann och tillslut totalt övergett kvinnan som skulle älska honom tills hades fångade hennes själ.