när skalet fallerar och bubblan exploderar
kryper jag fram till dig utan att du ser mig
bli mitt byte mitt offer min räddare och tröst
vill krama bort min ångest på någon
vem som helst
som kan sätta min skönhet i vatten igen

sträcker ut en hand i fallet
men när allting väl tar slut
är det ingen som håller den
så störtar ner själv igen
utan hjälp och utan vän
utan svar och utan hem

blir förälskad i kriminalitetens stress
blev förd bakom ljuset av spänning
slutar med en avtändning på tristess
rullar in min döda själ i en pressening
kastar den i havet bunden med stenar
ser den sakta försvinna ner i djupet
och min kropp stannar med vemodet
I en solnedgång på en vacker strand
Som jag skulle tagit dig till om du levt

låter missbruken ta över mig efter dig
tar mina piller i linor och linor i kanyler

jag kommer aldrig bli bättre än såhär
jag vill aldrig bli bättre än såhär
ingenting är bättre än dethär
baby, jag kommer dö här

Som en sol strålar dina begär ut
genom tegelväggar och genom min mur
fallerar inför dig så väldigt djupt
när du lägger huvudet på mitt bröst
och tänker på ditt älskade guld
i form av en gyllengul lösning in i venen
låtsas jag kunna tävla med det
fast jag vet att jag blir själv kvar en dag
när du fått rädda dig bort från denna stad