Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Detta är min allra första poesi jag skrivit för nästan 4 år sedan som handlar om: Mycket tragisk kärlek.


Vita vingar



Himlen platsen där allt fortsätter efter döden vunnit sitt grepp om en.

Vita vingar som lyfts mot molnen och långt ljust hår av ett kvinnoliv syns. Hennes ansikte grått och tomt och hjärtat som var i kroppen av kött och blod fortfarande krossat.

Stunden kom som hon trodde aldrig skulle komma så i sin hast och hon miste sitt allt. Åh här var hon nu, en ängel i sjunde himlen.

Från molnet hon satt på, kunde hon blicka ner mot mannen hon bara en kort tid sedan hade älskat, vara vid hennes grav så grå.
Skåda kunde hon se att han la en bukett prästkragar på graven.

Regnet hade redan vunnit sitt grepp över honom som han inte tog notis till. Ögonen skrek röda med tårar medan han skrek ett klagorop i varför detta hade hänt. Åh inget kunde hon göra.

Livet på jorden hade försvunnit ner i graven och hon hade uppslukats av haven.
Om han bara visste var hon var nu och kunde ha henne nu.

Hon en ängel och han en jordemännsika.
I skåderiets vrå i himlen kunde hon se medaljongen han kramade i handen det enda minnet kvar i bespar.













Fri vers (Fri form) av Missis_Alice
Läst 95 gånger
Publicerad 2019-07-23 06:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Missis_Alice
Missis_Alice