Diamant regn. Som om vinden smeker din trötta själ. Glömd och borttappad. Nyvaken blåmes. Min inre resa, kyss av sorgens smärta, men samtidigt en smula rodnad. Fjärilsvingar min ängel bär. Korallrev du mitt ametist hjärta. Utåtriktad ensamvarg i flock av gemenskap månen lyser över land och över hav. Ändå viskar den vita tigern sin vaggvisa om iskristaller smälta som livets skörhet som den älskade kärleks gudinna du såg i lodjurets blick. Önskar natten vore som glittrande stjärnfall sväva över oss. Trädets löv, en saga för länge sedan. Dess historia ömsom vit ömsom svart. Zebrorna släcker sin törst vid hoppets vattenpöl. Jag förundras över saknaden i vemodighetens poesi. Jag öppnar presenten du gett mig, jag ler. Inuti livets drömmar samlas. Påfågeln vandrar bland snäckor. Om du visste var räven gömt sin lycka, skulle du då på stig av rosenblad följa med mig? Några droppar faller mot min kind. Droppar av diamant regn.