Han med sina smutsiga vapen
Och alla droger på hemligt lager
Tar alltid dagen som den blir
Även om händerna slits
Han sa en dag,
när jag fortfarande var ung:
”Det är fy skam
att allt detta är bara spel
för jag spelar aldrig för att förlora”

Han säger alltid allt högt
För att slippa se hur andra
kan befläcka hans rykte
Tänker aldrig innan han talar
Men säger alltid det han menar
Så tillsammans sitter vi tysta nu
tills veckan tar slut och solen slocknar

Precis som han ville att håret skulle falla
Föll min hästsvans över min axel
Men det hindrade inte nålen
Att föras genom orörd hud
Jag minns den dagen då
Oskuldsfullheten jag bar dog
Det var en annan tid baby
(Nu är tiden snart slut för mig)
Det var en bortglömd plats
(Nu kan vi aldrig hitta dit igen)

Kickar på piller för hårt för att prata nu
Snälla?
Kan du berätta det senare under morgonen?
När inte åtrå och gitarrer fyller oss
Detta kommer du ändå inte vilja minnas om år
Trots att han ville ha mig så mycket just då
Trösten i slutet var att han aldrig slog mig
Fast jag aldrig behövt skyddas
Och månen får lysa på våra kroppar inatt

Jag tror min själ är hårdast i stan nu
Ingen liten flicka finns kvar här nu
efter hans lärdomar tog hon slut
Hade redan hittat svaren i denna värld
Och då han lämnade mig kvar här
Kunde han redan veta med säkerhet
Hur allt detta skulle komma att sluta

Nu är klockan 02.00 och jag är ensam
I mörkret är min stad bekant men öde
Vågor slår mot kajen i hamnen i natten
Och jag är som en bortflugen nattfjäril
Jag är fortfarande lika fäst vid honom
Ryser av havsvinden genom min märg

Här behöver vi ingen präst eller tro
jag lever på drogernas inbillade livslust
Livet måste alltid vara en fest här
Så jag slår i mig mitt tjack själv nu
Och han slåss och dricker inatt
”Det är såhär det fick bli” sa han till mig
I natten när han såg hur jag tärts
Men jag såg skam i hans ögon trots allt
Som han besegrade den med sina ord
Han sa ”Kom nu lilla prinsessa,
kom, följ med mig hem. Bara ikväll igen”