Det som brista kan har brustit
allt som frysa kan har frusit
livet går som om på tomgång
vem kan hjälpa? inte någon
mörkret griper efter mig
svårt att höra, svårt att andas
likt en val vars öde strandas
Jag är blixten utan ledning
som om bara jag gick bredvid

ljuset höljt sin slöja ned
tagit bort sin hand ur min
endast ryggar stå på led
nånting river i mitt skinn

Det är dimma överallt
inga horn som visar vägen
inte varmt, ej heller kallt
endast ledan leder leken

Flätar band i dans runt stången
vilka är ni, mina systrar?
som i vita kjolar sveper
dansar om varann och knyter
jag står ensam naglad fast
likt makaber makramé

Tar mig loss och smiter ut
allting skräms och är för skarpt
livets väv har trasslats till
lossat trådar från sin varp