I det inre mörka rummet finns en ö av värmens ljus
diamant på hav av sammet, livets nektar i ditt krus
likt en krokus i den karga jorden, ännu inte sedd
ett vårtecken nu sänder tröstens ängel till din bädd

Där finns vila, där finns tröst
en famn av kärlek i ditt bröst
ett skratt som porlar likt en älv
det finns inuti dig själv

Nu är vapenvilans tid, dags att stilla reflektera
över fyrens nål av ljus som nattens himmel penetrera
och de ögon som av tillit och av kärlek sett mot dig
strödda pärlor i ditt minne som har legat var för sig
trä på tråd och bär dem stolt, se dem skina och briljera