Sedan någon månad tillbaka,
Har En fått höra att En besitter talang,
För att dikta, så En har något att bikta,
Ty talang äger En ej nej,
Jag pratar oftast med slang,
Tillsammans med mitt anhang.

En talang är en medfödd lätthet,
Så att nyttja ordet om Ens författarskap,
Smakar bittert, sådan fräckhet,
Äventyrar nästan vänskap med detta ordval.

Det lät ej "pang" och så kunde En skriva,
Snarare så voro Ens dikter ett resultat,
Av åratal försjunken i böcker,
Inte riktigt en talangfull diva,
Åratal av abstrakta samtal kring olika typer av askfat,
Min färdighet är summan av alla bakfötter, och dess tjat.

Talangen som En kan tyckas besitta,
Harangen som En faktiskt äger,
Kommen äro utav Ens fäbless för att i skrifter titta,
Medfödd var dock den funktionsnedsättning,
I de exekutiva funktionerna, som i frontalloben sitta.
Mot bakgrund av det, kan kanske sägas att "En faktiskt 'Äger'"

Trots Ens exekutiva brister,
Manifesterade i störd förmåga,
Att fokusera, orka, ihop med känslan av att inombords storma,
Ja, en plåga för den som skaldekonsten vill forma,
Trist, men nu äro alla mått föremål för råga,
En kan skriva för mycket och En tappar då sin låga.

Så när vi ses nästa gång,
Snälla, använd ditt förstånd,
En är inte född att skriva vare sig dikter eller sång,
En lärt sig har längsmed livets gång.