Revor bubblor med lätt-het

Det känns som ett stort slagfält...

som jag är mot alla inte ens du vill se mig..

för den jag är/ men så är det faktiskt inte ...

Jag existerar andas precis samma luft som dig ..

Min sköld är så bucklig armen värker

blåslagen av de drabbningar man motstår

svärdet i min  hand är väl använt...

det finns ingen skärpa kvar ...

att motta bort min inre fejd längre..

de kommer mot mig ...

å liv rusa från mig...

På knä sjunker man ner mot marken 

..... tar det slut ?

Vad vill man säga ?

hur vill man uttrycka sig?

blåslagen är det själen?

Skölden min yta ?

Svärdet min värdighet?

Blodet? som siprar ut från mig 

av ljusets spjut betyder det något ..

Bubblor  i nattlig timme .. det är vackert!

Som hon - Som du !

Du så fager men tystlåten ..